Spookhead

Den senaste tiden (det är ju skolstartstider) har det varit ett förbaskat liv om obehöriga lärare, vikarier och deras anställningar.

Vi har självklart facket, Lärarnas riksförbund som gnäller och skriker i vanlig ordning. De företräder självklart endast egenintresset hos sina medlemmar - lärarna. Endast formellt utbildade lärare får vara medlemmar. Övriga göre sig icke besvär. De påstår att flera studier visar att välutbildade lärare är "den i särklass viktigaste faktorn för elevernas resultat". Vilka dessa studier är och vad som klassas som välutbildad visar de inte på, men det förefaller självklart att det är bra om en lärare kan lära ut och kan något om det den lär ut.

Som jag ser det kan en lärare vara (formellt) välutbildad på två olika sätt. Han/hon kan ha alla de kunskaper i ämnet som det undervisas i. Och han/hon kan även ha läst pedagogik. Samtidigt var det inte så länge sedan LR själva dömde ut lärarutbildningens kvalitet, vilket hade ganska bra spinn i media:

"Skolans viktigaste uppgift är att tidigt lära eleverna att läsa, skriva och räkna, därför är det djupt olyckligt att var fjärde lärarstudent med inriktning mot grundskolans tidigare år anser att de har fått ingen eller bristfällig utbildning inom dessa områden."

Så sa Metta Fjelkner, förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund hösten 2004 (länk). Alltså oavsett om läraren har läst pedagogik, kan denne alltså vara mycket välutbildad och fullt kunnig i sitt ämne och även fullt kapabel att lära ut detta till eleverna. Samtidigt kan läraren också ha läst pedagogik, fast är ändå fullständigt oförmögen att lära ut.

I en skola, där undervisningen har som huvudmål att elverna lär sig de saker som utbildningen syftar till (t ex enligt läroplanen), och detta kan mätas genom så objektiva metoder som möjligt, så är det inte så himla svårt att se om en lärare, behörig eller icke, sköter sitt jobb. Elever som betygsätts utefter sina kunskaper är huvudnyckeln till detta. Läraren och rektorn är de ansvariga på ena sidan, å andra sidan har vi eleven själv och dess föräldrar. Rektorn har en skyldighet att se till att läraren sköter sitt jobb, liksom föräldrar har (åtminstonde en moralisk) skyldighet att se till att sina barn läser läxor och studerar.

I de fall som läraren brister bör rektor kunna gripa in och till syvende och sist sparka läraren på grund av inkompetens och anställa en bättre. Hade så varit fallet med alla de obehöriga lärarna, att de nu är inkompetenta, varför får de jobba kvar? Varför klagar ingen på dem?

Och så har vi friskolorna, vilka har störst andel obehöriga lärare, men har de högst presterande eleverna. Ändå används friskolorna som nån form av slagpåse i debatten. Varför? Kanske är det egentligen så att den där pedagogiken som lärs ut på lärarutbildningen inte är så mycket att hänga i julgranen? Kanske är det så att friskolorna skapar en större helhet, just genom sin frihet, så att det där med formellt behöriga lärare inte är så viktigt? Den friare skolmiljön, mer engagerade lärare, elever, rektorer och föräldrar gör det möjligt att hålla prestationerna höga.

Nyutexaminerade lärarstudenter står nu med en värdelös utbildning och får inte ens halvtaskigt avlönade lärarejobb. Jag förstår om de känner sig arga och besvikna, men vilka gnäller de på? Jo, på de obehöriga lärarna som uppenbarligen sköter sitt jobb.