Spookhead

Svenskt Näringslivs Vd Urban Bäckström skriver i sitt nyhetsbrev att den svenska modellen håller på att upplösas på grund av att LO inte bryr sig om att följa den längre. Ett LO som dock gärna tillrättavisar näringslivet och är starka försvarare av rådande kollektivavtal. Men samtidigt lobbar LO för ytterliggare lagstiftning för arbetsmarknaden.

Jämvikten på arbetsmarknaden har slagit över i en obalans. Näringsliv och fack sluter avtal, men facket har dessutom en regering på sin sida och kan hota med krav på lagstiftning om inte avtalens villkor faller facket i smaken. Krav som regeringen viker sig för, eller gärna ställer upp på också, eftersom de får stöd från LO, bland annat i form av pengar och resurser i valrörelsen.

Bäckström skriver:

"Nu ligger också ett antal 'beställningar' kring arbetstider och dyligt som både kommer att minska antalet jobb och begränsa företagens möjligheter att smidigt möta kundernas krav och önskemål."

"Den handlar om att LO helt enkelt inte längre kan leverera. En uppgörelse med LO är inte längre att lita på."

Begreppet "arbetarrörelsen" innebär att LO och sossarna sitter i knät på varandra. Det är inte sunt. Facket skall representera sina medlemmar och se till deras bästa. En regering skall se till hela landets bästa, inte dansa efter en näringslivsfientlig fackförenings pipa.

"Kollektivavtalens viktigaste fördel är att de ger arbetsfred. Så är det inte längre. Ett stycke in i december kan stora företag med gällande kollektiv/fredsavtal tvingas stänga beroende på en konflikt som de inte har något att göra med. Det finns också resonemang kring så kallade sympatiåtgärder från olika håll – vilket också sätter fredsplikten ur spel. Och det finns en skriande brist på proportioner."

Bäckström avslutar:

"Detta är ohållbart. Om vi inte kan lita på avtal som slutits med LO. Och om vi inte kan lita på fredsplikten i kollektivavtalen. Vad återstår då av den svenska modellen? "

Ja, det är inte mycket kvar faktiskt. Min uppfattning är att det faktiskt är bättre med avtal än med lagstiftade minimilöner. Men då måste också avtalen vara fria att ingå i, eller avstå ifrån. "Kollektivavtal" kan bara gälla de som VILL ingå i kollektivet. Man kan låta facket få förhandla för en om man önskar, men man måste också kunna få välja att stå utanför.

Arbetsmarknadslagstiftning som allvarligt skadar och försvårar företagande måste snarast avskaffas!