Spookhead

Genom Intressant.se snubblade jag in över detta blogg-inlägg från Åsa Jukka (s), som skriver om solidaritet och om hon skulle ge bort pengar till välgörenhet och därmed avstå från exempelvis ett gucci-plagg:

"Jag är helt övertygad om att jag skulle ge bort en del av min vinst, men skulle jag verkligen det? Och att ge en symbolisk summa bara för att själv inte känna sig dum räknas inte."

...och hon spinner vidare på detta:

"...titta på Bill Gates vad duktig han är som ger så mycket pengar till välgörenhet. Men handlar inte solidariteten om mer än bara summan? Bill avstår nog inte från något bara för att han ger bort en del pengar."

Hela Bill Gates gärning bortses ifrån. Han har skapat ett JÄTTEföretag som satt många tusentals människor i arbete och avlönat dem. Han har sett till att utvecklingen och spridningen av persondatorn tagit gigantiska kliv. Hur många spin-off effekter Microsoft har gett över hela världen är svårt att fatta. Ändå motarbetas Microsoft av regeringar och konkurrenter som inte klarar av att ta matchen på marknaden. Dessutom har Gates gett bort otroligt mycket pengar till forskning för att bota och hjälpa människor (inte till diktaturer i Afrika eller terrorister vilket självgoda regeringar gjort med våra skattepengar).

Nej, Bill Gates enorma genoritet och arbete viftas bort med ett konstaterande att han inte har behövt avstå från något, han har nämligen inte behövt lida för att göra gott!

"Nej, vi lever inte nog solidariskt idag. Varken med varandra här i Sverige eller med världen. Jag motstår inte jeansen, men har ständigt dåligt samvete för det."

När är det nog då? Är det först när man ger mer än vad man producerar? Hur skall man kunna fortsätta producera om man hela tiden förlorar på det? Varför måste genorisitet vara att lida? Vilket samhälle eftersträvar egentligen människor som Åsa Jukka? Resultatet av deras "solidaritet" är ett samhälle av trälar som inte kan leva en sekund utan skuld, utan att känna att de måste ge upp allt själv för att det finns någon annan som kräver deras solidaritet. Minsta sak kan faktiskt "avstås", så länge det finns någon som kan hävda ett större "behov".

Jag vet inte om de är medvetna om det själva. Jag tror och hoppas inte det för då är de antingen galna, eller rakt igenom ondskefulla. Skuld, det är vänsterns innersta kärna. De lever med sitt dåliga samvete men klarar inte av bördan själva utan måste nagla fast det samma på oss alla.