.comment-link {margin-left:.6em;}

Spookhead

Åsikter och mer eller mindre löst tyckande om allt som är aktuellt och intressant i den svenska samhällsdebatten, dock med reservation för diverse utflykter även till andra ämnen och länder.

 

onsdag, november 30, 2005

Är det inte det ena

...så är det det andra. Green hinner knappt bli frikänd innan det kommer nya utspel för att begränsa yttrandefriheten. Regeringen med jämställdhetsminister Jens Orback i spetsen vill återigen se en utredning för att lagstifta mot "könsdiskriminerande reklam".

Orback upprörs bland annat över att det i Stockholm kör runt bilar med reklam för porrklubbar på taken. Han tycker dessutom att det har blivit mer och värre sedan Mona Sahlin försökte sig på att driva samma fråga.

Sara Larsson är en som engagerat sig i något som kallas ”Umebor mot sexism”, som bland annat vill stoppa underklädersreklam, och hon välkomnar nu Orbacks utspel.

Varför? Jo, för kvinnor i underkläder är kränkande. Mot vem eller varför framgår inte. Det bara är så. Om de har frågat folk i allmänhet, eller modellerna, eller om de har något mätinstrument för att mäta "kränkningen" verkar högst tveksamt.

Jag tycker personligen att det vore konstigt att göra reklam för underkläder om modellerna hade kläder ovanpå. Budskapet skulle nog bli lite svårare att nå fram.

Jag förstår öht inte denna puritanska syn på nakenhet. Det låter väldigt mycket kristen höger över Orback och Sara Larsson.

I klarspråk betyder det att de önskar ha en reklamcensur och statlig smakpolis som skall bedöma om reklam är passande eller inte.

Från Ekot.

Comments:
Jag hörde den där Sara Larsson på nyheterna på radion. Vilken galning.

Var drar man gränsen?

Jag tycker att hennes uttalande är kränkande. Vart kan jag anmäla henne?
 

Det finns ju inget sätt att dra gränsen annat än vid subjektiva bedömningar. Vad som kan vara "kränkande" för en behöver inte vara det för någon annan.

Dessutom verkar ju varannan människa gå omkring och känna sig "kränkt" över minsta lilla grejj. Har vi blivit så känsliga? Borde inte idiotiska uttalanden rinna av oss lite lättare. Tar man åt sig för minsta lilla så kan man ju vara olycklig hela tiden.

I varje fördom brukar det finnas ett uns sanning, brukar man ju dessutom säga...?
 

Frågan är inte var man sätter gränsen, utan vem som sätter den - och vad säger att den personen har rätt?
 

Post a Comment

Links to this post:

Create a Link



<< Home