Spookhead

På DN debatt idag argumenterar fd finansministern Kjell Olof Feldt för sänkta löneskatter och arbetsgivaravgifter. Gott så. Han sätter också fingret på det fel som regeringen ständigt upprepar när de påstår att sverige ligger bra till i internationella jämförelser, eller åtminstone i Europa:

"I flera internationella jämförelser av det som kallas företagsklimat hamnar Sverige högt och får pluspoäng för befolkningens utbildningsnivå, forskningsvolymen, den fackliga mognaden, en relativt väl fungerande välfärdsstat och så vidare. Men kapitalströmmen talar ett annat språk. Någonstans finns det hinder för att de innovativa och jobbskapande investeringarna ska nå önskvärd omfattning."

Vilka dessa hinder är? Skatter såklart. Det kan aldring nog påpekas att det är skattetrycket som hindrar företag från att växa i Sverige. De stora företagen har råd att se till att minska sin skattebörda genom planering, eller i sista hand, flytta verksamheten till rimligare länder. Småföretagen som vill expandera och anställa hindras av regler skatter och höga kostnader överlag.

Vidare menar Feldt i sina förslag att vi det är en mer offensiv politik enligt Keynesiansk modell som vi bör föra nu eftersom vi har utrymme. Och visst, inte för att jag gillar Keynes, men om det är sänka skatter och avregleringar, vilket innbeär att politiken tar ett steg tillbaka och minskar sitt inflytande över ekonomin, så är det bra Keynsianism!

Läste om de kommande nya spelkonsollerna, Playstation 3, X-Box 360 (X-Box 2) och Nintendo Revolution. Jag minns när första X-Boxen kom hur surmagade personer tyckte det var för jävligt att Microsoft nu skulle ge sig in på ännu en marknad och bli dominerande bara för att de har massa pengar att lägga på marknadsföring och utveckling. Så blev det dock inte. Boxen kom för sent för att kunna ta försprånget före PS 2. Boxen var också först för dyr, men priset pressades ner relativt kvickt.

Sedan tog det heller inte lång tid innan någon kom på hur man genom att "chippa" boxen kunde kringgå inbygda skydd mot t ex att spela brända DVDer, ta bort spärrar för DVD-regioner, installera annan mjukvara/operativ system, och så vidare. X-Boxen förvandlades från en prestandamässigt överlägsen, men också begränsad och klumpig konsoll, till en grym multimediamaskin som man kan koppla upp mot internettjänster och mot sin egen PC. Man bara modifierade den, samt la tid och lust på att lära sig hur vissa saker fungerade och så kunde man pröva lite själv. Hela communitys av utvecklare och intresserade personer skapades. Det finns till och med Linux-OS för X-Box. I början var Microsofts reaktioner rätt kyliga. Om man loggade in på deras on-linetjänst (X-Box Live) med en chippad box blev man portad på livstid därifrån och kunde inte spela online mer där. Istället öppnade frivilliga upp fristående spelservrar där även chippade boxar var välkomna. Jag är tveksam till att Microsoft hade förutsett denna utveckling över huvud taget.

Men på grund av allt detta, på grund av folks entusiasm, för att de inte var nöjda med vad som erbjöds, så tog de saken i egna händer. Driftiga och smarta personer med olika motiv; att utvecklas själva, eller snuva Microsoft på pengar, det var egalt. De hade köpt sin box och nu ville de göra vad de ville med den. Visst rök garantierna all världens väg, men vad gör det när en box ändå var så billig.

Därför är en helt naturlig utveckling att alla de nya konsoller som nu kommer, inte bara är spelkonsoller, utan just fullfjädrade multimediamaskiner, som verkar ha i stort sett alla de funktioner som en idag chippad box har. Microsoft har lyssnat på marknaden. På alla som valde att chippa sin box. På de som inte nöjde sig med att ha en regionspärrad spelkonsoll utan insåg att de egentligen hade en dator, och en dator både vill och kan man göra fler saker än att spela spel. Sony och Nintendo har naturligtvis följt utvecklingen och tvingas nu göra samma sak. De släpper också liknande multimediamaskiner. Konkurrensen fungerar, en ny spelare kom in på planen - Microsoft, och utvecklingen har tagit ett stort steg framåt.

Jag jättenyfiken på vad som händer i höst och hur konsollerna kommer vara när de släpps. Men, jag är ÄNNU mer nyfiken på vad som händer sen! Kommer det nya mod-chip som kan göra den nya X-boxen, PS3an, eller Nintendo-burken till något riktigt coolt? Vart kommer marknadens "underground-aktörer" göra för att förbättra den och få Microsoft och de andra att driva på utvecklingen ännu mer?

För kom ihåg att det är vi som driver på dem! De kan endast styra våra val genom att vara bäst i våra ögon, genom att göra bäst konsoll för oss, bäst spel åt oss och ha de bästa möjligheterna inför framtiden, för oss - kunderna. Det är makt. Mer och bättre makt än möjligheten att gå och rösta vart fjärde år om vilken konsoll du skall spela på under de kommade fyra åren.

Läs om de nya konsollerna här.

Minns ni reklamen för Findus (tror jag) soppa? Ett gäng sitter runt ett bord och skall äta. En person säger "vi är verkligen som en stor familj!", varpå en kvinna börjar tala om hur de relaterar till varandra eftersom alla tycks ha legat med varandra och varit otrogna med både Hans, Erik, Eva, Lisa och Kalle.

Ungefär så upplever jag det efter att jag läst den här artikeln på Aftonbladet.

Vilken soppa!

Det är alltid kul när det blir lite stridigheter mellan kulturpersonligheter eller folk överlag som syns i media. Fredagen 17 juni skrev Andres Lokko, ofta ansedd att vara popkulturelitens överguru, i sin krönika på SvD om fenomenet Stureplan.se hur mycket han avskydde "överklassen", "innekrogar", "elitism" och "bakåtslickat hår". Naturligtvis så onyanserat och distanslöst som bara en popvänsterkille som drömer våta drömmar om äkta socialism, och om revolutioner som Lokko kan göra. Grumliga antydningar om att bratsen kring Stureplan krattar grusgången åt Ian Wachtmesiters återkomst till politiken, och att folk som är läskunniga "tystas" av dem...

Så konspiratoriskt att det blir komiskt, på riktigt.

Läs Stureplans svar till Lokko här.

Man kan tycka vad man vill om Stureplan, om "brats", ytliga extravaganser och att somliga må leva på pappas krditkort. Själv bryr jag mig inte, jag har viktigare saker för mig än att hetsa upp mig över hur andra lever sitt liv. De verkar ha jävligt kul och så länge de inte skadar någon annan så får de väl ha sitt liv där. Andres Lokkos töntiga påhopp är ju egentligen tragiskt, fast det blir kul underhållning för oss andra när det blir lite hetsande.

Idag skriver Ulf Lindberg, näringspolistisk chef på Almega, om skatteavdrag för så kallade hushållsnära tjänster, det som vänstern så gärna kallar för det mer nedlåtande "pigrabatt".

"Det är fult att anlita folk" sa Marita Ulvskog (s) en gång i en debatt om dessa jobb. Avslöjande för dagens socialdemokratis syn på att arbete. Nu visar det sig enligt Almegas och Konjukturinstitutets utredning att en skatterabatt för det fula att anlita folk kan leda till ca tio tusen nya jobb och en besparing på nära 900 miljoner för staten, trots skatterabatten.

Flera sanningar tas upp i artikeln, vilka även jag också tidigare har pekat ut här. Några smakprov:

"Ett skatteavdrag är en säkrare väg till fler nya jobb än regeringens vårbudget."

"Svensk ekonomi dras med strukturella trögheter som kan utläsas i ett av Europas lägsta entreprenörskap och för låg lönsamhet i egenföretagande."

"Sysselsättningstillväxten är dubbelt så hög inom privata tjänster som i tillverkningsindustrin. De nya jobben och de nya företagen hittas i tjänstenäringen, och politiken måste börja spegla denna verklighet"

"Den svarta ekonomins utbredning har reducerat den legitima städbranschen till att omsätta blygsamma 150 miljoner och tränger ut seriösa entreprenörer."

"Svartarbetet i svenska hem värderas till tre miljarder kronor årligen."

Och Ulf Lindberg uppmärksammar också det viktiga angående subventioner av detta slag:

"Subventioner är problematiska. De snedvrider marknaden. De kan få till konsekvens att delar av företagsbeståndet blir beroende av subventionens existens. Men vad gäller dagens konsumtion av hushållstjänster har Sveriges höga skatter på arbete drivit upp priserna till en nivå som endast välbeställda har råd med. Då blir marknaden därefter; onaturligt liten och underutvecklad i förhållande till den stora efterfrågan som finns på mer fritid och mindre stress i tillvaron."

Sveriga har helt orimligt höga skattenivåer som tvingar folk till svartarbete, och både företag och människor att lämna landet. Därför bör skatt på arbete sänkas generellt! Om en skatterabatt faktiskt visar sig ge plus i statskassan genom att finanisera sig självt, varför skulle inte sänka skatten på arbete på flera områden? När vänstern påstår att sänkta ersättnignsnivåer inte leder till nya jobb har de delvis rätt, men de väljer medvetet att bortse från att Alliansen också vill underlätta för företag och sänka skatten på arbete. Det är det enda som kommer skapa förutsättningar för nya jobb på riktigt, både hushållsnära och andra.

Hela artikeln här.

Om ni missat det under helgen här så skrev Niklas Ekdahl på DN (24/6) om vår unga generations krav på gratis musik, film, bredband, och tunnelbana. Begreppet "rättighet" har tunnats ut av decennier av ett fackligt och socialdemokratiskt kravmaskineri som hela tiden begärt mer och mer rättigheter (rätt till arbete, rätt till semester, etc) utan tydliga åtföljande skyldigheter. Att saker faktiskt kostar pengar och arbete för den enskilde har döljts genom anonymiserande betalnings- och bidragssystem med kollektivt ansvar. Samtidigt som varje extra anstränging endast har blivit "belönat" med högre skatt.

"Ett fundamentalt problem i Sverige, i baksmällan efter rekordåren och socialiseringsvågen, har varit att utbildning inte lönat sig. Livslönen har varit i stort sett densamma oavsett ansträngning. Endast lottovinster eller klipp på bostads- och aktiemarknaden har gett rejäla överskott. Detta har fått förödande konsekvenser. Utbildning har inte bara sett ut att vara gratis, den har också sett ut att vara värdelös. I kombination med skattefinansierad välfärd har detta gett det falska intrycket att någon annan alltid tar notan. Någon som är rikare, äldre, tråkigare. Någon som är dum nog att slita häcken av sig på jobbet. Korkad nog att studera."

...tillönskas alla läsare. Vi hörs när huvudvärken lagt sig. Tjo!

Riksorganisationen för kvinnojourer (Roks) kommer att ha ett extra årsmöte (se SvD). Inför det hotar flera kvinnojourer att gå ur organisationen om Wachenfeldt och den sittade styrelsen även sitter kvar efter mötet. Utmärkt!

Missnöjet med styrelsen, dess lönger, dess ytterst extrema och närmast militanta åsikter har nu efter avslöjandena av Rubar på SVT. Gräsrötterna talar, eller snarare mullrar. De som verkligen jobbar med jourerna och som träffar misshandlade kvinnor vill säga sitt om de som styr och ställer.

Det extra årsmötet kommer hållas den 13 augusti och det skall bli mycket intressant att se vad som händer på och efter det. Lyckas styrelsen trots allt klamra sig fast, eller obstruera tillräckligt mycket, så kommer troligen Roks att splittras upp. Väldigt många av kvinnojourerna och dess medarbetare känner sig troligen lurade och manipulerade. Roks har uppenbarligen varit styrt med sektliknande metoder av den styrelse som Ireen von Wachenfeldt representerar. Likt de mängder av vänsterrörelser som genom interna stridigheter där de anklagat varandra för att vara "borgerliga", även om de varit långt vänster om dagens vänsterparti, så har Roks också genom elitismen och bristen på självkritik och debatt hamnat i ett läge där splittringen är nära.

Jag tror, eller hoppas i alla fall, också att en del av de som tidigare hejjat på styrelsens och trott på feminismen så som en kamp, eller krig, mellan könen och som haft könsmaktsordningens idéer som allena rådande har börjat reflektera över dess djupare innebörd. Att på fester sjunga med i skojjiga visor om vad man kan och bör göra med en sax och männens genitalier ter sig inte lika lustigt längre. Det känns ungefär lika kul som att dra dåliga vitsar om judar eller färgade. Eftertankens tid är här. Varför finns vi till? Är det för att hjälpa utsatta kvinnor, eller är det för att vara kampanjorganisation åt en en liten extrem skara feminister långt ut på vänsterkanten?

Jag hoppas innerligt de väljder det förstnämda, för det är ett viktigt arbete. De kollektivistiska idéerna om "könsmaktsordningen" och könskriget kan nu slängas på historiens sophög.

Richard Daley, borgmästaren i Chicago, läxade nyligen med all rätt upp den demokratiska senatorn Dick Durbin efter noter då denne kallat amerkanska soldater på Guantanamo för nazister (se Dick Erixon).

På IDG idag kan man läsa mer om den stridbare Daley, dock inte lika smickrande. I Chicago ägnar man sig nämligen att hänga ut anklagade sexköpare med namn och foto på webben. Märk ordet "anklagade", ännu inte dömda alltså! Att överhuvudtaget ägna sig åt sådana här metoder med en sorts skampåle för ett brott vars grund endast grundar sig i en moralistiskt åsikt är en väldigt tveksam metod, även om de varit redan dömda. Nu är det endast anklagade som hängs ut, personer som lika gärna kan vara oskyldiga. Daley viftar bort denna invändning och försvarar det som "ovidkommande"... Vad i *fula ord här* tänker karln med? Är det ovidkommande om man är skyldig eller ej?!

Titta, vad är det som flyger ut genom mitt öppna fönster? Jo, all respekt för Daley jag tidigare haft!

Fick ett mail från Per Welander som driver den nystartade bloggen Moderna Myter som har skrivit en hel del angående Kyoto-protokollet och miljö-/klimatpolitik i övrigt. Verkar vara värt att hålla ett öga på! Själv har jag inte berört miljöfrågorna alls än så länge i bloggen (man kan ju inte göra allt). Bra om det nu kommer en bloggare som tar upp sådana frågor och dessutom ur ett liberalt/högersynsätt, något som jag saknar i vanlig media.

Vad jag själv dock kan konstatera vad gäller Kyoto-protokollet är det mest liknar ett typiskt socialistiskt skrytbygge, skapat enbart för att visas upp för omvärlden. Och visst finns det gott om "pilgrimmer" som låter sig hänföras av regimens monument över sin egen förträfflighet. Lättlurade för att de vill bli lurade. De vill tro att protokollet gör någon skillnad, men de vill inte se dess negativa inverkan på ekonomin.

"25 To Life får "Grand Theft Auto att likna ett barnprogram", säger den demokratiske senatorn Charles Schumer som vill att spelet förbjuds eftersom det innehåller ett moment där du som gangster (om du väljer att spela gangster alltså) kan använda folk som mänskliga sköldar för att skydda dig, och du kan även skjuta poliser (från IDG).

Man undrar nästan om senatorn inte är delägare i utgivaren Eidos. Bättre reklam och pr än sånt här finns ju inte!

I verkligheten: I bryssel samlades idag en mängd viktiga personer, ministrar, FN-ämbetsmän och en delegation från Irak för att diskutera hur man kan hjälpa Irak ännu mer på sin väg mot demokrati och rättsstat.

Även om det är mest symboliskt så här långt så är det en mycket viktigt markering att världen nu inte är uppdelad i två läger, för och mot ett befriat Irak. Där tidigare en allians med USA i spetsen för stått mot mediavänsterns, anti-krigsrörelser och flera EU länders och FN-medlemmars förömande av invasionen står nu istället de flesta länder enade kring att en demokratisering av Irak är gott och ett bra exempel för hela mellanöstern. Nu gör vi det bästa av läget resonerar man. På tiden! Vi har redan sett hur det påverkat Libanon till att göra sig av med en syriansk ockupationsmakt, samt hur Israel och palestinierna nu är närmare fred än tidigare.

I en annan sorts verklighet planeras dock något som kallas en "Världstribunal om Irak" i Istanbul den 23-27 juni. Där skall några självutnämnda advokater, åklagare och domare sätta sig ner och "diskutera" vad de kallar för "agressionen mot Irak": "the World Tribunal on Iraq is aimed at challenging the silence around the aggression against Iraq and seeking the truth about the war and occupation in Iraq."

Det skall hållas en form av skenrättegång där en "Jury of Conscience" skall lyssna på en mängd personer med uttalade USA/Bush-kritiska agendor. Några advokater som skall försvara invasionen i Irak har jag inte lyckats hitta i den digra talarlistan - "the Panel of Advocates". I och för sig hade de nog inte behövt göra sig besväret. "Samvetsjuryn" består nämligen uteslutande av så kallade fredsaktivister, feminister, människorättsaktivister, anti-kapitalister, anti-globalister, och mer eller mindre vänsteranstrykna personer som redan har sin syn klar om att irakkriget var fel på alla sätt. Deras uppfattning tycks redan klar: skyldig på alla åtalspunkter. Situationen påminner lite om en jury bestående av vita som skall döma en åtalad svart man på femtiotalet i Alabama.

Två axplock av talarna:
- Tony Alessandrini (USA) skall tala under rubriken "The Violation of the Will of Global Anti-War Movement as a Crime Against Peace". Enligt honom är det alltså ett brott mot "freden" att inte göra som anti-krigsrörelserna vill. Lika häpnadsväckande som bisarr åsikt.

- Saul Landau: "Economic-Political Connections of Media". Man kan undra vad han kommer underfund med? Att media varit för pro-Bush?

Det hela tycks hållas ihop av en viss Richard Falk, känd för sin anti-israeliska hållning, sin relativisering av offren för terrorattackerna mot WTC, och sitt globaliseringsmotstånd.

I Sverige har vi vår ständiga Helle Klein som naturligtvis tycker att denna lynchmobb av rödskägg är en prima samling med anständiga tyckare och tänkare!

Idag har tydligen DNs ledarsida vaknat ur den flera år långa dvala den legat i och upptäckt det som alla vi som stått upp bakom USA och president Bushs ansträngningar i Afghanistan och Irak, efter den 11/9, då USAs utrikespolitiska strategi ändrades radikalt.

Från att ha lierat sig med alla som varit fiendens fiende (och fienden var kommunismen), vilket krävt allianser med inte helt rumsrena länder och personer har man övergått till att bekämpa de tidigare kompisarna i diktaturerna. Målet har tydligt och klart varit att istället införa demokrati. Den enkla anledningen är att demokratier är den största garanten för frihet och trygghet i världen.

Detta strävade och långsiktiga arbete har påtalats i mängder av tal från president Bush, i mängder av ledare på andra tidningar, i mängder av blogginlägg på nätet, och under flera års tid.

Var DNs ledarredaktion har suttit i för mörk källare, avskärmad från verkligheten under denna tid vet inte jag, men jag välkomnar dem ut i solen denna sommardag. Det var på tiden!

Medan palestiniernas president Mahmoud Abbas och premiärminister Ariel Sharon möttes i Jerusalem, så träffade USA president George W. Bush det kommunistiska Vietnams premiärminister Phan Van Khai i Vita Huset idag.

Enligt Washington Post var mötet framgångsrikt på flera punkter, t ex att Vitenamn skall fortsätta söka efter resterna av döda amerikanska soldater från inbördeskriget, kampen mot HIV/AIDS och Vietnamns vilja att komma in i världshandelsorganisationen WTO kommer få stöd från USA och Bush. Utfästeleser om att bekämpa internationell terrorism, samt ökade mänskliga rättigheter, så som religionsfrihet har kommit från Vietnamns sida. Och sist men inte minst kommer Bush under nästa år besöka Vietnamn.

Kommunistledare från ett land vars inbördeskrig USA var djupt involverade i besöker Vita Huset, de vill dessutom vill vara med i WTO, världen är inte sig lik längre, och det är bra. Mer handel, mer diplomatiska förbindelser och mer öppenhet mot Vietnamn kommer också leda till dess demokratisering, det är jag helt övertygad om.

...det följs upp bra genom bloggen Fria Iranvänner!

"Fria Iran Vänner är precis vad det låter som. Vi är ett stort gäng liberaler med stort intresse av vad som händer i Iran. Här kommer vi att publicera artiklar och ta upp aktuella frågor som kanske inte får så stort utrymme i svensk media."

Länk: http://friairanvanner.blogspot.com/

Ja, då så sänkte Riksbanken styrräntan, och det rejält!

Jag har tidigare skrivit om detta med räntan och dess påstådda samband med arbetslösheten (se här och här). Nu får vi se om det ligger något i detta. Mina misstankar är att det endast kommer ha marginella effekter. Och vad händer när räntan går upp igen?

Samtidigt skriver de ned tillväxten från 3,2 till 1,9 procent för 2005. En rejäl minskning av förväntningarna där.

Även HAX har kommenterat, liksom Danne Nordling.

Man redovisade närmare 15000 medlemmar för ungdomsstyrelsen. Det riktiga antalet var efter DNs beräkningar närmare någonstans mellan 2-3000. Detta har man kunnat se genom att titta på de handlingar som Ungdomsstyrelsen har med i sin polisanmälan av Ung Vänster. Genom att titta på antal delegater de olika förbunden skickat till kongressen har man kunnat beräkna det riktiga antalet medlemmar. DN:s källor menar att antalet delegater inte baserats på den officiella medlemslistan, utan på det verkliga antalet medlemmar, de som alltså betalat medlemsavgift. Har man bara ett distrikts riktiga medlemssiffra kan man sen räkna ut även de andras genom att se på fördelningen av delegater.

UV har alltså haft två medlemmslistor! En officiell för att söka bidrag med. En inofficiell för att hålla reda på sina riktiga medlemmar! Stämmer detta så är det ett medvetet bedrägeri och fusk av stora mått. Inte slarv, misstag, eller som i SSU där man mest verkar ha spätt på medlemsantalen för en intern maktstrids skull.

Och visst var den välkände bloggaren Ali Esbati ordförande 2003? Vad visste han om fusket?

För övrigt bör Cecilia Edström som avslöjade fusket i Jämtland hyllas för insats! Trots Ung Vänsters försök att förtala och ifrågasätta hennes trovärdighet har hon stått upp mot dem. Det är modigt och mycket hedervärt!

Nu har Nutek och Almi undersökt vilka hinder det finns för ensamföretagare att anställa ytterliggare en person. Slutsatserna är:

- arbetsgivarens kostnader på grund av sjukfrånvaro
- svårigheter att säga upp anställda
- svårigheter att överblicka vilka regler som gäller för en arbetsgivare.

Samt att "även skatter och sociala avgifter upplevs som viktiga hinder".

Och precis som många förutsåg så har nu företagarens utgallringar blivit hårdare, vilket naturligtvis slår mot de som inte är kärnfriska från början:

"En del företag gör därför hälsoundersökningar innan de anställer någon. Andra företag undviker helt att anställa och väljer istället andra lösningar, t ex att anlita andra företag."

(Via: Entrepenörsbloggen)

Helle Kleins blogg är underhållande i den meningen att man aldrig upphör att förvånas över dumheterna i den. Idag påstår hon:

- Att Centern säljer sin själ.
- Att Centerns politik går ut på att ändamålen helgar medlen.
- Att Centern därför låter makten gå före allt.

För min del anser jag att det är viktigt och bra med partier som kan tänka om i frågor. Det betyder att man tänker och diskuterar. Man lever med i nuet och kan omvärdera tidigare ställningstaganden med nya argument, synvinklar och en frisk debatt! Det är annat än socialdemokratins stela förhållningssätt som sedan 70-talet endast har gått ut på att skatter, förbud, regleringar, och mer förbud är lösningen på alla problem. Blir problemen fler och på andra ställen? Ja då höjer vi skatten och reglerar lite till där med.

I Helles socialdemokrati tänker man inte längre, där sitter man still i båten och sluter leden under tystnad. Där finns inget utryme för att omvärdera sin förda politik, att se dess verkningar, brister och hur den stämmer mot en rådande verklighet. Allt är som vanligt, som om det fortfarande vore 70-tal.

Pappersarbetarna i Finland tjänar ca 370 000 om året. De tackade nej till medlarnas bud, men som arbetsgivarna antagit. För de kan inte tänka sig jobba på jul och midsommar mot att de får 15000 till i lön/år (enligt SVTs nyhetssändningar igår). Nu strejkar de.

I Finland har de inga sympatier hos vanligt folk, Finska LO håller sig neutrala, inga finska fackförbund tänker ha några sk "sympatiåtgärder". Ingen tycker deras krav är rimliga. Utan pappersarbetarförbundet i... Sverige såklart. Här har pappersarbetarna en övertidsblockad.

De är arbetsskygga, bortskämda, överbetalda och med på tok för mycket makt för att det skall vara nyttigt.

Centerns beslut att vilja avskaffa sympatiåtgärder är lika välkommet som väl timat!

Patrik Strömer, chefredaktör för Svenska Nyhetsbyrån, skriver på Smedjan (del av Timbro) om Masoud Kamalis och Paul Lappalainens strukturteorier kring diskriminering.

"Kamalis strukturella diskriminering är ett tankekomplex som är oåtkomligt för argumentation, något som liknar marxism, psykoanalys eller feminism. Den som inte omedelbart inser att diskriminering förekommer är en del av den diskriminerande strukturen. Och det spelar ingen roll om du är infödd svensk eller andra generationens svensk, ser du inte de dolda strukturerna är du en del av problemet."

"Den som till äventyrs invänder att detta är nonsens, har ju med sin själva invändning bevisat att strukturerna är oerhört starka. Så fungerar även marxismen och dess falska klassmedvetande. Den arbetare som inte kämpar för proletariatets diktatur har fått sina egna intressen manipulerade av den härskande klassen."

Strömer är här inne på samma spår jag tidigare tagit upp här på bloggen om strukturforskning (t ex "könsmaktsordningen") som den nya marxismen i vår tid. Finns att läsa här, här och senast här.

Lappalainen är dock inkonsekvent i sina åsikter om diskriminerande strukturer, då han vill tillåta positiv särbehandling. Strömer skriver:

"Lappalainen vill tillåta positiv särbehandling på andra grunder än kön och funktionshinder, och menar att etnisk tillhörighet borde kunna räknas som egenskaper som kan ge rätt att diskriminera. Han har rätt i att det finns en inkonsekvens i nuvarande lagstiftning, men då är det bättre att förbjuda denna särbehandling än att utöka den. På presskonferensen den 13 juni fick Lappalainen frågan om positiv särbehandling var detsamma som strukturell diskriminering. 'Ja', var det lika korta som tydliga svaret. Sedan kom tillägget att det nog kunde finnas situationer då det ändå var nödvändigt med dessa åtgärder."

Ridå för Lappalainen.

Det är fler inom den akademiska världen vars forskning och uttalanden som lett till att de nu granskas av sitt egna universitet. Denna gång är det Tobias Hübinette, doktorand i koreanska vid Stockholms Universitet som granskas på grund av sina uttalanden och formuleringar om vita män och västvärldens "dominans" över Asien.

Svenska mäns äktenskap med asiatiska kvinnor har han kallt för "gula febern", "koloniala övergrepp" och "pedofila böjelser". Från Svd.

Själv anser han att det är ett misstag och att han endast har använt sig av ett "onödigt hårt" språkbruk. Men varför det? Språket är en bild av ens tankar. När rasister säker "svartskalle" eller "judejävel" är det för att nedvärdera och visa sitt förakt för en grupp människor. Att en akademiker, som enligt sin professor är skärpt, använder sig av sådant här språkbruk har jag mycket svårt att se hur det kan vara frågan om några misstag som görs. Något sådant skulle nämligen inte någon som tänker efter uttrycka. Det här är saker som är skrivna i vredesmod och desperation efter att få trycka till en grupp människor Hübinette ogillar - vita män.

I väntan på att utredningen skall bli klar har SU tagit bort hans publikationer från hemsidan.

Till professorn och prefekten Hans Aili ställer SvD sedan den viktiga frågan om det är möjligt att uttrycka sig så som Hübinette gör om någon etnisk minoritet i samhället. Aili svarar:

"Nej, jag tror inte att det hade gått. Då hade det blivit bråk. Men vi är normen och majoriteten och måste finna oss i att bli kritiserade på ett annat vis än andra grupper".

Men det är precis tvärtom. Det här är något som naturligtvis ingen individ skall finna sig i. Det här är omvänd rasism och ett kollektivistiskt tänkade. Istället för att se att det är kränkande för varje individ att utsättas för rasistiska tillmälen så ser Hans Aili endast grupper, kollektiv. Vissa är beroende på grupptillhörighet mer värda än andra. Vita män skall få ta skit, medan minoriteter skall få slippa. Varför? Bara för att man är fler? Det är ett skevt tankesätt.

Lagen om hets mot folkgrupp är en dålig lag och bör avskaffas. Istället är det just det civila samhället som kan och bör agera mot Hübinette, Lundgren och deras gelikar genom att ifrågasätta dem i öppen debatt, stoppa deras framfart i den akademiska världen och genomskåda deras egentliga grumliga människosyn!

I dagens Aftonbladet är Johan Hakelius glimrande om varför marknadsekonomin och det civila samhällets dynamik i slutändan (och snabbare) leder fram till så mycket bättre lösningar än vad planeringsbyråkraterana och planhushållning någonsin förmår. Den är så genialt kortfattad att jag tar mig friheten att citera den i sin helhet här:

Orättvisa! Orättvisa! Orättvisa!
"Det finns två sätt att göra samhället bättre. Antingen är man ett geni med bra sittfläsk och politisk makt. Då kan man jäsa i sin fåtölj tills man får snilleblixten och sedan se till att den genomförs – likadant överallt, lika för alla, inga undantag.

Eller så utgår man från att de flesta inte är genier, inte ens de som har bra sittfläsk och politisk makt. Då är det smartare att låta många människor pröva många olika lösningar på samhällsproblem. En del lösningar kommer att fungera, andra inte. Och av det kan man lära sig.

Men om många tillåts lösa problem på olika sätt blir det inte likadant överallt. Skillnader uppstår. Och skillnader kallas för ”orättvisor” i Sverige. Ni vet: Olika sjukvård, olika barnomsorg, olika sophämtning. Orättvisa! Orättvisa! Orättvisa!

Det jag vill veta är det här: Vem är det där geniet som vet vad som är bäst för alla överallt? Eller är rättvisa att allt är lika överallt, även om det är lika kasst?"

Prostitution är världens äldsta yrke, sägs det.

I Sverige har vi sedan 1999 en sexköpslag, vilken kriminaliserar enbart köparen. Syftet med lagen sägs vara att långsiktigt sända signaler i samhället om vad som är ok (läs politiskt korrekt). Hittills har inga större attitydförändringar skett som man märkt. Min misstanke är att det inte kommer hända något heller. Prostitution har alltid funnits och kommer alltid att finnas, liksom handel och bruk av olika berusningsmedel, lagliga eller icke.

Moralistiska lagar som helt eller delvis förbjuder en typ av beteende har alltid svårt att få genomslag. Speciellt med så i grunden mänskliga beteenden som att berusa sig och ha sex. Förbjuder man sprit öppnas lönkrogar, smugglingen skjuter i höjden och skrupelfria gangsters tar över verksamheten. Efterfrågan finns vare sig de lagstiftande politikerna vill det eller ej. Och precis som mänskligheten alltid velat berusa sig, så kommer de vilja ha sex under alla tider. Och en del, främst män, som inte kan eller inte har tid att fixa det på vanligt sätt genom att ragga, kommer att vara beredda att betala för det. Och finns efterfrågan kommer förr eller senare utbudet på ett eller annat sätt.

Vi måste inse att vi inte kommer kunna lagstifta bort det här beteendet. Inte i en stat som vill behålla demokratin och öppenheten och inte bli ett totalitärt kontrollsamhälle med poliser och övervakningsutrustning vart du än går.

Man måste också vara medveten om att prostitutionens mynt har två sidor. Det finns trasiga, olyckliga kvinnor, som på grund av sina egna misstag, av livets omständigheter, eller på grund av andra människors behandling av dem hamnar i situationer där prostitution ses som "den enda" utvägen. Eller åtminstonde den enklaste utvägen för dem. Det finns också de som lever med det och trivs helt ok, eller till och med mycket bra med sitt yrkesval, både kvinnor och män. En del sysslar med detta endast under en kort period i livet, en del fastnar mot sin vilja i det för hela livet. Men allt behöver inte vara det mörker och elände med tvång, våld och knark inblandat som oftast målas upp.

Vad har då den svenska kriminaliseringen av sexköp lett till så här långt. Jo, att stolta s-kvinnors ordförande kunde stå på Malmskillnadsgatan i Stockholm mitt då dagen och proklamera att nu har minsann torskarna försvunnit. Jo, tjena liksom. Vad som hänt egentligen är att de prostituerade försvann under jorden ett tag. Precis som under förbudstiden i USA då krogarna öppnades i källarplanet i form av lönnkrogar. Gangsters tog mer och mer över affärerna. Här har dåliga hallickar och andra gangsters gjort det samma. Handeln har flyttats till nya ställen där insynen är än sämre, och där polisen inte kan ha samma koll på sexköparna. Riskerna för tjejjerna är idag mycket högre. Ur DN 2004:

"De prostituerade själva tycker att deras situation blivit mer riskabel. Eftersom de vanliga kunderna skrämts bort är en högre andel kunder farliga. De har konstigare krav på grova former av sex. Många av dem vill inte använda kondom och är beredda att betala extra för det."

Så ser alltså vardagen ut om du frågar de prostituerade. Men politikerna är nöjda bara de slipper se eländet och kan peka på att de minsann tagit till "krafttag". Vad de egentligen gjort är att flytta och förvärra problemen för de som arbetar.

Men inte heller det fungerade särskilt länge. Nu idag ökar prostitutionen i Stockholm skrev SvD igår, och den är sedan länge tillbaka på Malmskillnadsgatan (se t ex ur Expressen 2003).

Lagen har varit så gott som verkningslös i sina försök att fälla någon av de som gripits för sexköp. Det lika mycket ett hopplöst läge för åklagaren som ett spel för gallerierna. 90 personer har fällts för brott sedan lagen kom till 1999.

vänsterbloggaren Dico förnekar sig inte när han försöker ge Svenskt Näringsliv en nazianstrykning för att de hjälper ett lettiskt företag ekonomiskt för att deras fall skall kunna fullföljas i Arbetsdomstolen efter den uppmärksammade "waxholmkonfliken".

Allt var visst fint och bra när SN kröp för socialdemokratin och åt mazariner med regeringen. Men nu, när de börjar återgå till en mer företagarrvänlig linje som står upp för ett fritt näringsliv och kritiserar regeringens oförmåga och orättvisa regler, ja då är det inte lika kul längre. Då skall Näringslivet hängas ut som mörkermän, rasister, fascister och nazister. Som några med mörka och ljusskygga avsikter.

Men det var inte Svenskt Näringsliv som skanderade "Go home" åt de lettiska arbetarna. Nä, det var letternas "svenska arbetarbröder" i fackföreningen Byggnads.

Om detta rapporterar Reportrar Utan Gränser.

"Reporters Without Borders has been able to check that, as reported by several news agencies, when a Chinese blogger attempts to post a message containing terms such as 'democracy', 'Dalai Lama', 'Falungong', '4 June' (the date of the Tiananmen Square massacre), 'China + corruption', or 'human rights', a warning displays saying, 'This message contains a banned expression, please delete this expression'."

Microsoft lanserar sin tjänst MSN-portalen tillsammans med det statskontrollerade företaget Shanghai Alliance Investment Ltd.

Jag tycker det är bra och nödvändigt att handla med diktaturer, dels för att jag är övertygad om att handel och öppenhet leder till frihet även politiskt - om det sköts rätt. Här verkar det dock gå helt åt fel håll. När företagen viker sig för diktaturens krav är det fel att handla med dem. Handeln skall i första hand ske mellan privata aktörer, inte med den förtryckande staten. Skall man handla med staten skall det ske utan att vika sig för odemokratiska och oliberala krav så som att införa censur i sina system eller produkter.

Även Google tycks gå i samma spår och censurera sin kineskiska version av söktjänsten. Reportrar Utan Gränser har skrivit till grundarna av Google, samt till Microsofts Steve Balmer och Bill Gates och bett om en kommentar, och en förklaring av sitt handlande. Några svar har inte kommit in än.

Dick Erixon raljerar över forskningen kring strukturer på sin blogg:

"De som hävdar att detta strukturella system mot kortväxta inte existerar har inte satt sig in i frågan. De är okunniga! De förnekar något som finns i deras vardag, men som de vägrar se. Och deras attityd visar hur starkt det strukturella förtrycket är mot oss kortväxta!"

Men detta är fullt allvar för regeringens godkända genusforskning som idag drivs vid våra högre lärosäten. Detta är akademisk foskning. Detta lärs ut till studenter.

Det har varit upprörda röster om fånglägret på Guantanamo-basen den sista tiden. Bland annat så har Amnesty kallat det för "vår tids Gulag" i förordet till sin årsrapport. Svenska Amnesty har dock tagit avstånd från detta och tycker det är ett olyckligt relativiserande av det riktiga Gulag, där miljoner fångar hölls av politiska skäl och torterades, tvångsarbetade och dog.

Rättsläget för fångarna på Guantanamo är något oklar. Det är så vitt jag förstått i första hand personer som gripits under strid, men att dessa inte så lätt kan klassas som reguljära stridande soldater. För att bli krigsfånge måste man nämligen kvalificera sig en smula. Till exempel måste man följa krigets regler och uppträda i uniform, inte gömma sig på skolor eller bland civilia, samt ingå i en befälsordning. Man måste dessutom strida för en part som har undertecknat Genevekonventionen. Det skulle förvåna mig väldigt om den numera avsatta talibanregimen eller terrornätverket Al-Queda uppfyller ett endaste av dessa krav.

Att fångarna skulle få officiell status som krigsfångar är alltså långtifrån självklart och en militär rättsprocess för att slå fast deras rättsliga status (krigsfånge, olaglig kombatant, spion eller sabotör) kan bli komplicerad, men inte omöjlig. Det skulle påverka vilka rättigher man har som fånge, men inte leda till någon automatisk frigivning. Som krigsfånge blir man fri när man samarbetar, inte utgör något hot längre, eller används i fångutbyten. Risken att de nu internerade på Guantanamo efter ett frisläppande skulle plocka upp Kalashnikoven igen och utsätta USA och dess allierade för fortsatt fara är överhängande.

Att kräva att USA skall ge fångarna en rättegång, eller släppa dem på fri fot nu under pågående strider, är därför inte en rimlig ståndpunkt.

Om man jämför med krigsrättegångar, så som de efter andra världskriget, så finns det anledningar till att de hölls just efter kriget. Rättsäkra rättegångar förutsätter att försvaret har tillgång till samma information som åklagarna. Att för fienden berätta i stort sett allt man vet har så vitt jag vet inte visat sig vara någon militär strategi som fungerat.

Dalai Lama, en man som jag hyser stor respekt för på många sätt, och kampen för ett fritt Tibet är beundransvärt och bör stödjas.

Men, jag tappade mycket respekt för honom när jag läste i dagens Metro, där han menar på att de som drabbades av Tsunamikatastrofen hade dålig karma. Alltså, om du drabbas av lidande och olycka i detta liv så beror det på att du levt fel/dåligt i ett tidigare liv!

Vad är det för respektlöst mumbo-jumbo? Jag blir uppriktigt förbannad på sådana där idéer. Att skylla naturkatastrofer och olyckor på offren, det är något jag inte kan förstå över huvudtaget.

Hoppas att Laman slår tårna i sängstolpen eller nått liknande som gör så där jobbigt ont. För dålig karma kan han gott ha själv.

Var på en liten vernisage som Nokia ordnade på restaurangen Allmäna Galleriet i Stockholm igår. Kunde bara svänga förbi i all hast eftersom jag är sjukt viktig och upptagen (hehe), men det är ett litet kul projekt som är värt att tipsa om. De ställer ut bilder som folk tagit med sina mobiltelefoner. Flera kul ögonblicksbilder! Kolla in siten här (och nej, jag är inte Nokia-anställd eller betald av dem på något annat sätt än att jag blev mutad med gratisöl och en bit mat igår).

...skriver Klas Hjort och Karolin A Johansson på Smedjan i en replik till "frihetsfeministen" Carolin Dahlmans artikel om Den strukturstyrda viljan.

Som jag skrivit tidigare i kommentarer kring ROKS och feministernas teorier kring strukturer och "könsmaktsordning", så måste dessa förkastas helt. Hjorts och Johanssons artikel lägger på ett bra sätt ut teorin kring varför de bör förkastas. Helt klart läsvärt. Några citat kommer här:

"Sartres svar på frågan är elegant i sin enkelhet: utan den fria viljan är allt styrt och varje diskussion meningslös – vi är ju ändå determinerade till att föra den. Det är en rimlig ståndpunkt; vi kan inte veta om den är sann eller ej, men antagandet om motsatsen är så meningslöst att vi bör förkasta det."

"Kärnan i den liberala traditionen är val och ansvar. Hela synen på straff, demokrati och annat bygger på att människor kan välja och har ansvar – att människor är styrda av något slags abstrakta strukturer är inte logiskt möjligt i en sådan kontext. "

"När Dahlman går till angrepp mot liberalismens rationalitet sparkar hon in en öppen dörr. Nyliberaler tror vare sig på människors absoluta rationalitet eller att människor har perfekt kunskap."

"Dahlmans resonemang ger ingen vidare vägledning till om det finns strukturer, mycket därför att begreppet aldrig preciseras. Ibland beskriver hon ett slags grupptryck, ibland en form av determinism och ibland, som i exemplet med gymnasieflickan som vill vara kvinnlig, tycks de begränsas till något som påverkar hur vi fattar fria val."

Några styrande "strukturter" i dess fullständiga mening kan inte existera utan att vi då bortser från, eller förkastar den fria viljan. Att det finns kulturella skillnader, fördomar, grupptänkande och andra sociala, fullt mänskliga beteenden är en sannan femma. De ändras över tiden, genom yttre och inre påverkan. De styr vi över. "Strukturer" kan vi inte styra, de styr oss. Resonemangen som feministerna för är alltså bakvänt och fel, precis som marxisters föreställningar om strukturer i det "borgerliga samhället", som förtrycker arbetarna.

Bingo Rimér, känd flickfotograf och numera ansvarig utgivare för tidningen Moore retar visst gallfeber på Marita Ulvskog. Det är bra. Hon påstår att det är en tidning som "de flesta upplever som en porrtidning hem i brevlådan". Min första fråga blir naturligtvis hur hon vet hur de flesta upplever det så? Nåväl, det är väl troligen något hon fantiserat ihop.

Huvudanledningen till varför Ulvskog ger sig in i denna fråga är naturligtvis för att hon är en tråkig person, och därför ogillar naken hud i tidningar. Inget annat. Att hela problemet i historien egentligen ligger i att Fotbollsförbundet sålt sitt personregister till Moore och att det möjligtvis därför är en fråga för Datainspektionen kommenterar hon inte. Nej, hon bekymrar sig bara över att en tidning hon ogillar skickats ut gratis till fotbollsspelare.

Som jag läste en gång:

"Vissa saker är som konstanter inom matematiken. En konstant är: Marita Ulvskog är tokidiot. Allitid. I alla frågor. I alla sammanhang."

Det kan nog stämma.

För övrigt är Bingo ett pr-geni, och det är bara att önska honom lycka till med att även i fortsättningen göra Marita Ulvskog upprörd!

Vid varje utspel från borgerligt håll kommenterar regeringen med att de inte kan hålla ihop, inte samsas, och att det finns "avgrundsdjupa" skillnader mellan partierna. Media hakar på. I tv-studion uttalar sig någon politiskt sakkunnig om saken, och så gott som alltid så kommer den slutliga brasklappen med om att "de verkar eniga i det här förslaget, men det återstår att se om de borgerliga kan hålla ihop i en regering".

Ändå har de borgerliga aldrig stått varandra närmare än nu. Alla är dessutom kompromissvilliga för att hålla ihop. Till skillnad från riksdagsvänstern som påstår sig stå så enade.

Nu bråkar regeringskoalitionen återigen så pass mycket att miljöpartiet hoppar av förslaget helt, denna gång om den nya skollagen, vad hörs då? Inget så vitt jag vet...

Men den som först hör ett citat där "sprickan inom vänstermajoriteten i riksdagen" tas upp får gärna höra av sig!

Hur kul är det att vara inkvoterad, egentligen? Några frågeställningar som kanske kan komma upp:

Känns det bra att var tillsatt, inte på grund av sin duglighet, utan på grund av sitt kön, etnicitet, eller annan biologisk faktor?
Vaknar man på morgonen och tänker att "vilken tur att jag är kvinna/invandrare/gay, så att jag kunde få det här jobbet"?
Är det med stolthet man tar bussen till jobbet då?
Hur går snacket i fikarumet när man inte är där?

Är det någon som tänker på dessa saker när de förespråkar kvotering?

Jaha, nu börjar socialistregergeringen och justitieminister Bodström återigen hota med kvoteringslagar till företagens styrelser.

Ägarnas rätt att själva bestämma över vem som skall leda deras företag försvinner. Meriter och kompetens skall ersättas med en politiskt korrekt könsfördelning, vilket för närvarande ligger på 40% kvinnor, men det kan naturligtvis ändra sig med den politiska viljan.

Men varför nöja oss med könskvotering? Skall vi inte kvotera in folk efter etnicitet också? Krav på en styrelsesamansättning med 2% samer, 10% finnar och några procent tyskar, engelsmän, nigerianer, koreaner och argentianare borde väl vara rimligt i vårt mångkulturella samhälle.

Och hur är det med religioner förresten? Några procent katoliker, en jude, ett par ateister, en muslim och en hednisk soldyrkare borde vara det minsta man borde begära.

Det är väl viktigt att ingen del av befolkningen känner sig utanför och ojämställd?!

Oj, höll nästan på att glömma bort de homosexuella. Minst 5% bögar i styrelserna, nu!

Men allvarligt, förhoppningsvis har vi en ny regering innan det här vansinniga och rättsvidriga förslaget kommer upp för votering i riksdagen.

Tomas Linnala, reporter och börsanalytiker kommer ut med en roman som heter NOG. En satirisk historia med Revisorn Arne Svensson i huvudrollen som upprorisk skattebetalare. Här är ett utdrag ur första kapitlet:

"Lägg av nu, bägge två. Nu gör vi så här. Du ger till att börja med fan i tutan så att vi kan prata som folk. Annars kommer folk att ringa till oss och kräva att vi gör något åt det. Och då har vi fått en anmälan till på halsen. Sedan vän­der du bilen och ställer den vid parkeringsfickan. Vi kör dig hem och i morgon bitti kan du bråka med vilka politiker du vill…"

Det var då någonting hände som för evigt skulle förändra revisorns liv. Han bet den utsträckta handen!

Kvick som en vessla stängde han av motorn, ålade sig över på passagerarsidan, slängde upp dörren, sprang ut och kastade bilnyckeln över broräcket. Han var förbannad på allvar. Med vilt utspärrade ögon skrek han att han aldrig skulle låta sig tas levande. Sedan löpte han i väg över bron på väg mot Lidingö.

Poliserna tittade trött på varandra.

"Jag skjuter fanstyget. Här och nu", sa poliskvinnan.

Den äldre polisen såg henne i ögonen.

"Jag tror att det skulle skapa mer pappersexercis än du någonsin kan ana. Ring till Skansen. De får komma hit med ett sånt där blåsrör med sömnmedel. Jag ropar på förstärk­ning. Fan en sån jävla skitmorgon."

Revisorn hade blivit anarkist.

Läs hela första kapitlet på Di.se, samt förordet av Mats Qviberg.

DN skriver att George Bush har uttalat sig om att eventuellt stänga fånglägret på Guantánamo, så länge de kan hitta en lösning där ingen fånge släpps fri som sen riskerar att återvända och skada USA. Nyheten kommer från TT-Reuters;

"Kraven på stängning av fånglägret för utlänningar misstänkta för terrorism har ökat de senaste dagarna efter att Amnesty International i en rapport kallade Guantánamolägret "vår tids Gulag" och jämförde det med det sovjetiska lägersystemet, där många miljoner människor gick under."

Att Amnesty har fått svidande kritik för jämförelsen och relativiseringen av Gulag nämns dock inte. Man undrar varför? Amnesty har till och med tvingats backa från uttalandet, men inte heller detta nämns. Förbluffande...

Och varför gör inte DN själva något utlägg kring det? Det hade väl varit ett minimum av jouranlistisk efterfoskning att lyfta upp även detta? Som vanligt så har TT, DN och Amnesty har sin dagordning klar redan, allt som misskrediterar USA är bra, men när det visar sig att anklagelserna är lögner och överdrifter så "glöms de bort"...

Henrik Samuelsson som är utrikeskorrespondent för regim-TV (SVT alltså) har skrivit en krönika i vilken hans tjetjenska vän jämför EU med Sovjetunionen:

"Efter det att jag förklarat inre marknaden, solidaritet med de mindre rika medlemsländerna, strukturfonder och så vidare, konstaterade Musa snabbt:

- Det låter precis som Sovjetunionen.
- Nej, medlemskapet är frivilligt och de som tycker illa om EG slipper fängelse.
- Jo men, i Sovjet var alla lika mycket värda och arbetet åt alla var också ett av målen.

Vi tacklade frågan utifrån olika perspektiv och fann aldrig varandra i diskussionen, men än i dag slår det mig att Europeiska unionen i många avseenden borde betraktas som ett socialistiskt projekt."

Du kan läsa hela här.

Idag sa tre stora arbetsgivare upp ca 1300 personer hos tre stora arbetsgivare, Billerud, Saab och Pfizer. PJ kommenterar det:

Inget konstigt med det - i princip. I en föränderlig ekonomi upphör och nyskapas anställningar hela tiden. Men jag undrar om det uppstod 1 300 nya jobb i växande småföretag i dag. Kanske ändå inte.

Mitt i prick. Jobb försvinner, nya borde skapas i dess ställe. Så skedde i en makalös fart och omfattning när vi gick från bonde- till industrisamhället. Det tänker vi inte på idag när vi är på väg att gå från ett industrisamhälle till ett informations- och tjänstesamhälle.

Men som PJ påpekar, "kanske inte". Vi har nämligen närapå förstört de marknadsmekanismer som skulle underlätta detta för oss. Genom protektionism, tullar, skatter, orimliga arbetsmarknadslagar, samt subventioner hålls vi kvar inte bara i industrisamhället, utan till och med i bondesamhället!

Betänk detta, vi (EU) har gigantiska jordbrukssubventioner. Inte för att vi skulle göra hundratals miljoner jorbrukare arbetslösa eller för att det skulle leda till matbrist i Europa om vi tog bort dem. Nej då, vi har så gott om mat att vi kan exportera till dumpade priser, vilket gör att fattiga bönder som försöker att konkurrera med oss utanför Europa inte kan sälja till oss.

Vi betalar alltså skatt för att kunna behålla olönsamt jordbruk, som gör produkterna dyrare och som slår mot de fattiga i världen. I längden kommer vårt protektionistiska system dock att slå mott oss själva, då det leder till stagnation. Det gamla Europa kommer snart nog få se sig omkört av både nya asiater, östeuropa och USA om inget görs i tid.

"Förnybar energi" pratas det om, "förnybara jobb", eller "förnybar ekonomi" har ännu inte blivit något modeord, är det inte dags att det blir det?

Efter att ha läst kommentarerna från signaturen "nisse från tomteverkstaden" här i min blogg så kan man inte bli mer än deprimerad. Därför skall det bli intressant att följa Federleys nya enfrågeblogg: Företagarbloggen, med syfte att beskriva turerna kring hur det är att starta upp en egen firma. Kan säkert bli roligt och intressant.

Moderaterna har gått mot mitten, medan Folkpartiet och KD mer eller mindre står kvar där de stått sedan länge. Det intressantaste som händer inom borgerligheten är moderaternas vänsterkliv, och Centerns allt liberalare inställning. Inte trodde jag att det var det som skulle bli Maud-effekten när hon tillträdde som partiledare. Visst poängterade hon då att centern var ett borgerligt parti, men helt ärligt, hon satt där i sitt torp och verkade bara så centerpartistisk som man kunde vara. Jag minns att när jag för en fyra fem år sedan diskuterade borgerlig framtid och var någonstans liberalismen (inte socialliberalismen, utan den riktiga varianten) fanns, så var de flesta övertygade att det var inom Folkpartiet och LUF man skulle leta. Det var det fanns störst möjligheter att komma in och kunna få genomslag för klassiska liberala idéer, och skapa en plattform för dessa och kunna nå ut brett.

Idag är det snarare CUF som är det intressantaste bland ungdomsförbundet. Åtminstone i den meningen att det är där det tycks förekomma mest av ideologisk debatt och (om)tänkande. Kanske är det för att de under Federleys ordförandeskap har hållit igång en process där de tagit upp och diskuterar idéer på allvar. De ifrågasätter sig och sitt parti. Varför har vi tyckt så här och så här. Varför bör vi stå för det här och det här? Hur har vi kommit fram till den här ståndpunkten? Genom att ställa sig sådana frågor har de förmått sig själva att omvärdera en hel del tidigare ståndpunkter, som t ex kärnkraften. De har blivit mer företagarvänliga och mer öppna för det moderna samhället. Det är mycket intressant och kul att följa.

När moderaterna började tala om sin "new deal", så påtalades det att den politiska skalan nu förskjuts ännu mer åt vänster. När moderaterna släpper efter på sina klassiska ståndpunkter så glider hela politiken åt vänster. Sossarna kan nu börja prata om ytterliggare skattehöjningar för att positionera sig vänster om M. Det gjorde de också, men i opinionen föll de och deras kamrater på vänstra ytterkanten än mer. Så de svängde tillbaka och började istället prata skattesänkningar lagom till valet 2006.

Populistiskt? Javisst! Trovärdigt? Nej inte det minsta. Sossarna är fortfarande sossar och därmed skattekramare per definition.

Men borgerlighetens ompositioneringar har gjort sossarna förvirrade. De vet inte var de skall angripa riktigt längre. De försöker skjuta sig in på ersättningsnivåerna, men det kommer inte fungera som enda fråga att attackera om de vill behålla makten. Moderaterna säger sig inte vara låsta vid en viss procentsats, och dessutom ger ersättningsnivåerna idag inte mer än någon procent mer än moderaternas nu föreslagna! Regeringen och deras rödgröna stöd försöker förtvivlat hålla fast vid apoteksmonopol, spelmonopol, spritmonopol, AMS-lösningar för sysselsättning, skyhöga skatter, en statisk arbetsmarknadspolitik, en integritetskränkande IT-politik, en hopplös invandringspolitik, och en europapolitik som... Ja, den är inte någon politik alls...

Borgerligheten har öppet mål om de kan visa på en gemensam valplattform som tål granskning, så väl av regeringen som av Janne Josefssons dolda kameror. För att samla sig borde ha en gemensam lista till valet, vilket bland andra SvDs ledarsida propagerat för länge. De fyra partierna har sina respektive valsedlar, men med en gemensam överskrift, så att alla röster går till Alliansen, som vid ett maktövertagande delar makten efter den fördelning av röster de fått inom sig. Det vore det allra enklaste och bästa sättet för väljaren att få ett alternativ mot regeringen, men ändå med påverkansmöjlighet för dess sammansättning, utan att "kannibalism" uppstår mellan partierna som skadar borgerlighetens möjligheter att ta makten. Att något parti riskerar att hamna under fyra procent försvinner också, då de ändå hamnar i Alliansens röstpott. En Allians har allt att vinna, inget att förlora!

Nu kommer Uppsala Universitet granska extremfeminismten professor Lundgrens forskning kring manliga satanistiska nätverk som offrar barn och våld mot kvinnor som ett normalt manlig beteende.

Man kan bara hoppas att de också tar en titt på teorierna kring "könsmaktsordning" och dess vetenskapliga grund. Då kommer man garanterat att de är lika ömtåliga för granskning som marxistiska idéér om kapitalistiska strukturer som förtryckte arbetarklassen. De finns bara om man "vill" se dem. Om man köper idéen att alla män förtrycker kvinnor med hot om våld så har man redan sanningen. Då behöver man bara ge sig ut och samla in bevis som överensstämmer med teorin och bortse från de som motsäger den, eller förkasta dem som "borgerliga" eller som något som också beror på manliga könsmaktsstrukturers förädiska sätt att grumla synen på de icke troende.

Från DN.

I Sverige är vi trygghetsnarkomaner. Trygghet är fast anställning, med all de priviligier som följer ur den, eller olika former av ersättningar från staten. Eller... från staten? Njae, staten är bara mellanhand. De som egentligen står för ersättningarna är de som betalat in skattepengar för att finansiera ersättningssystemen. Det vill säga företag och privatpersoner.

Vår trygghetsgrund ligger inte i några politiskt bestämda ersättningsnivåer, utan i att det finns företag som går med vinst, vilket ger folk jobb och genererar skatteintäkter.

DNs huvudledare idag skriver om viljan till företagande. Företagande förutsätter nämligen att man avsäger sig tryggheten och ger sig in i risktagandet.

"Frågan är vem som i framtiden kommer att ta dessa risker när staten har sytt in medborgarna i fasta anställningar och olika bidragssystem."

Idag väljer högutbildade att hellre ta trygga fasta jobb än att bli företagare. Det är inte attraktivt. Lönen motsvarar inte risken, incitamenten saknas. Studenter idag ser det som troligare att de blir arbetslösa än företagare...